Hinderbygge - V:et

May 2, 2016, 9:39 pm

Idén till detta hinder fick jag av ett hinder som Stockholms Kaninhoppare äger. Rätta mig gärna om jag har fel men jag tror detta hinder är byggt av Anna Masser. Hindret kallar jag ”V:et” då jag tycker det från sidan ser ut som ett ”V”.

Hinderskiss och mått

Först och främst så gjorde jag en ritning på hur jag ville mitt hinder skulle se ut.

För att sedan räkna ut hur långa hinderstöden var tvungna att vara samt vad maxlängden skulle bli (hindrets högsta höjd = största längden) krävdes en hel del matematik. Kan säga att min mattelärare skulle vara stolt över mig där jag satt på min kammare och repeterade geometri.

Ni ska slippa att följa alla ritningar som jag gjorde för att komma fram till mina olika frågor. Den sista skissen som gjordes kan du se nedan. Här var jag tvungen att räkna ut vinkeln ”V” för att veta i hur många grader (en vinkel mäts i grader) jag skulle såga hinderstöden för att få till lutningen på hindret.

När allt uträknande var klart visste jag följande:

· Hindrets maxhöjd: 50cm

· Hindrets maxlängd: 30cm (mätt på 50cm höjd där hindret är som bredast)

· Hinderstöden (plankorna) behövde vara minst 57cm långa.

· Vinkeln V skulle vara: 15grader

Material & Kostnad

Till hela hindret behövdes följande:

· Hinderstöd – 4*60cm av virke 28 x 70mm

· Plywood – till fotplattor samt stödlist

· Krampor 24st – ”märlor” som bommen ligger på

· Bommar 7st

Den stora materialkostnaden i mitt fall var kramporna och bommarna som jag bställde från Libra. Ville prompt a vita bommar och då får man räkna med att det kostar. Ett billigt och lika bra alternativ är att köpa VP-rör på exempelvis biltema. Det kostar ungefär 20kr för 2m av tjockleken 20mm. Rören kapas enkelt med kniv eller såg.

I stora drag blev kostnaden följande:

· Hinderstöd (beijer) = 30kr

· Plywoodskiva (beijer) = 0kr (hittade bland spillvirke)

· Krampor, 40st (libra) = 160kr

· Bommar, 70x7 (biltema) = ca 70kr

· Färg (panduro) = 120kr

· Lack (panduro) = 30kr

· Trälimm (panduro) = 30kr

· Penlar (panduro) = 50kr

· Vinkelsåg (biltema) = 199kr

· Tejp till bommar (biltema) = 15kr

· Sandpapper (biltema) = 20kr

· Skruv (längre och kortare) (biltema) = 30kr

Nu har jag skrivit med allt jag inhandlade för denna gång. I fortsättningen har jag limm, såg, penslar, lack, plywood. En del har säkert mycket av detta hemma och då blir kostnaden mindre. Nästa gång jag tänker bygga ett hinder behövs nästan bara material till hinderstöden samt färg (om man inte vill måla alla hinder i samma färg). Jag valde en relativt dyr färg också men hade verkligen en bild av hur jag ville hindret skulle se ut och då var det inte alldeles enkelt att hitta rätt färg i rätt nyans.

Bommarna köpte jag som sagt från Libra. Jag valde att köpa 60cm långa bommar men kan säga att i efterhand skulle jag velat ha bommarnas längd till 70cm då 60cm känns lite för kort.

Börja bygga

Jag fick mina hinderstöd utsågade i 60cm bitar på Beijer utan extra kostnad (Tack!). Har ju inget körkort så det är ganska otympligt att bära hem 3m längder på bussen. Plywoodskivan hade jag tur att hitta bland spillvirket annars kan detta kosta en slant.

Steg 1. – Såga

Jag fick ju hinderstöden utsågade i längder om 60cm. I skissen ovan så nämner jag att hinderstöden var tvungna att vara minst 57cm. Då räknade jag med att hinderhöjden skulle bli 55cm (5cm över maxhöjden). Räkna alltid med att ha minst 3cm högre hinderstöd än höjden där översta bommen ligger.

Jag köpte sedan en vad jag kallar ”vinkelsåg” som kan såga i vinklar. Detta då jag ju var tvungen att såga hinderstöden i 15graders vinkel för att få lutningen på hindret.

Fotplattorna och stödlistorna (2st) sågade jag ut med sticksåg från plywoodskivan. Sticksåg hade jag hemma sedan tidigare.

Steg 2. – Sandpappra

Detta är dötrist kan jag säga men samtidigt är det underlagsarbetet som gör slutprodukten så mycket bättre! Jag sandpapprade både hinderstöden och plywooddelarna när dessa var utsågade (till bottenplattor och stödlist). Gjorde kanterna rundade så att inga vassa kanter fanns kvar.

Har man en slipmaskin kan jag säga att denna med fördel kan användas för att göra detta jobb betydligt snabbare (och lite roligare).

Steg 3. – Måla

När jag sågat ut och slipat till allt material var det dags för att börja måla. Jag ville ha mörkblåa hinderstöd med en vit rand på kortsidan samt vita fotplattor och mörkblå stödlistor. I efterhand kan jag säga att skulle jag endast valt att måla stöden i en enda färg skulle målandet ta betydligt mindre tid och bli mindre ”pilligt”.

För att få till den vita randen på hinderstödens kortsidor använde jag maskeringstejp för att få en rak och fin avgränsning mellan färgerna. Men detta var som sagt väldigt ”pilligt” och i slutändan rätt trist.

Fotplattorna och stödlistorna var desto lättare att måla då dessa skulle vara i en enda färg.

Steg 4. – Montering av krampor

Nu kommer vi till den delen jag tyckte var roligast och där man faktiskt ser att det händer någonting! Nu är det dags att montera alla delarna samt sätta ditt kramporna.

Börja med att sätta ditt kramporna på hinderstöden. Med Libras krampor kommer en liten manual för hur du ”monterar” dem på stöden. Man använder sig av en borr och för-borrar försiktigt innan man slår i kramporna.

OBS!

Det var inte alldeles enkelt att montera kramporna på detta hinder. Jag la hinderstöden i den lutningen som de skulle sitta på själva hindret och mätte sedan höjden där varje krampa skulle sitta. Då hinderstödet lutar är inte 30cm mätt i längden på hinderstödet detsamma som 30cm mätt från marken. Jag hoppas bilden förklarar lite hur jag menar:
Jag la alltså varje hinderstöd med kortsidan (där kramporna skulle monteras) upp och a stödet i den lutningen som det skulle monteras i. Sedan mätte jag från marken (hinderstödets nedersta del) och rakt upp (se röd pil i bilden).

Då bommarna är 20mm tjocka så ska kramporna monteras på följande höjder:

Höjd på krampor Verklig hinderhöjd med bom

8cm 10cm

18cm 20cm

28cm 30cm

36cm 38cm

43cm 45cm

48cm 50cm

Det som också är viktigt att tänka på är att bottenplattan ofta är några mm tjock. Hinderhöjden kan man enkelt säga mäts från bottenplattans underkant så det är viktigt att även ta med detta i beräkningarna när man monterar kramporna. Är ex. bottenplattorna 10mm tjock (1cm) ska kramporna monteras på 7cm (+1cm bottenplatta + 2cm bom) = 10cm i verklig hinderhöjd.

När jag borrat för kramporna så satte jag lite trälim på varje ände av kramporna (som ska in i hålen). Detta för att försäkra mig om att kramporna sätter sig på plats och förhoppningsvis sitter ordentligt fast. Tryck eller slå sedan i kramporna försiktigt med en hammare (träklubba).

Steg 5. – Snart klart!

Nu återstår bara att skruva fast hinderstöden i fotplattorna samt skruva dit stödlisten på stöden och sedan har vi ett färdigt hinder. Wohoo!

Här har jag mätt ut exakt vart hinderstöden ska sitta samt förborrat och skruvat i skruvarna en bit som ska hålla hinderstöden och bottenplattorna på plats. Bläckränderna kommer inte synas så mycket sedan när väl hinderstöden är på plats. Jag målade även över bläcket på hinderstödets undersida när hela hindret var monterat.

Jag använde mig av ganska långa skruvar när jag monterade hinderstöden och fotplattorna. Har för mig dessa skruvarna var omkring 35mm långa. För att sedan montera stödlistorna som syns i högra bilden nedan så använde jag mig av en kortare skruv (18mm).

Sedan var det bara att förborra hinderstöden samt montera på stödlistorna. Bara bottenplattorna kvar att montera samt tejpa bommarna så har vi ett färdigt hinder!

Färdiga Resultatet!!!

↧

Inavel XII - Linjeavel

May 5, 2016, 8:35 pm

≫ Next: Placering och Prisutdelning

≪ Previous: Hinderbygge - V:et

Artikelserien om inavel fortsätter. Idag blir det lite info om linjeavel. Vad skiljer linjeavel från inavel?

Linjeavel – planerad inavel

Jag ska nämna lite om detta också. Idag hör jag många säga att ”det är ingen fara, uppfödarna inom utställningsvärlden inavlar mycket starkare”. Först och främst vill jag säga att långt ifrån alla uppfödare av utställningsdjur inavlar. En del utställare sysslar med raser och färger som inte finns hos många individer och då kan inavel komma att bli nödvändig. När man inavlar efter ett givet system kallas det ofta linjeavel.

Linjeavel

Planerad inavel efter ett noga framarbetat system.

För att reda ut begreppen så skulle jag säga att linjeavel egentligen bara är ett ”finare” ord för inavel. Att uppfödare som linjeavlar aldrig tar in nya djur i aveln - (djur som ej är släkt med de man har) ”nytt blod” är också felaktigt. Det är omöjligt att linjeavla/inavla i alla evighet utan att det leder till ogynnsamma resultat.

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014

↧

Placering och Prisutdelning

May 9, 2016, 9:08 pm

≫ Next: Inavel XIII - Snabbt avelsframsteg

≪ Previous: Inavel XII - Linjeavel

Antalet pinnar i en tävling beror på antalet starter. Man ger ut 2 pinner/10e start. Så om det är 50 starer så är det 10 pinnar som delas ut. Man måste ha gått på max 4 fel totalt för att få pinne, får man mer och blir placerad så får man ta pris men man får inte skriva i någon pinne i tävlingsboken När det gäller elit så ska det vara 10 kaniner anmälda för att få dela ut cert. Om det är 25 anmälda så får 2 st cert osv. I elit får man hoppa på så många fel som möjligt men ändå få cert.

Foto: Maria Frykstedt

När det är prisutdelning bestämmer arrangören själv. De kan ha prisutdelning efter varje klass eller i slutet av tävlingen. På prisbordet så är det en viss summa efter hur mycket klubben fått in på sin tävling. Får de in många anmälningar så är det finare och dyrare priser. Det flesta som finns på allas prisbord är selar, koppel, godis, gratisstarter som man kan ta om man vill ta ett sådant kort istället för att betala för sina starter och presentkort. Det kan även finnas finare saker som servis, glas och skål.

Text: Emma Lagerbäck

↧

Inavel XIII - Snabbt avelsframsteg

May 12, 2016, 9:15 pm

≫ Next: En duktig hoppare del 1 - Utseende

≪ Previous: Placering och Prisutdelning

Artikelserien om inavel börjar nå sitt slut. Nu är det dags att börja knyta ihop säcken och med hjälp av våra nya kunskaper om inavel förstå vad som sker när vi avlar.

En fördel med inavel är att det ger ett snabbt avelsframsteg jämfört med selektion. När man selekterar djur kan det ta flera generatoner innan djuren får de önskade egenskaperna som man vill ha. Vid inavel går denna process mycket fortare och man får önskvärda resultat betydligt snabbare.

Dock är detta en väldigt kortsiktig lösning och att avla på detta sätt kan om man inte ser upp leda helt åt helsike. När väl problemen dyker upp är den enkla lösningen på problemet inte så enkel längre.

Flera studier visar på att inavel ger problem med fertilitet, storlek (djuren blir mindre), överlevnad, sjukdomsresistens med mera. Detta i sig leder inte helt ologiskt till ogynnsamma resultat när vi kommer till egenskaper som vi anser viktiga för en hoppkanin. Då inavlade djur har en mindre genetisk variation och är mer homozygota (se ovan) så blir avelsframsteget på sikt mindre, även om det för stunden ger ett snabbare avelsframsteg.

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014

↧

En duktig hoppare del 1 - Utseende

May 16, 2016, 9:35 pm

≫ Next: Inavel XIV - Håll nere inavelsgraden

≪ Previous: Inavel XIII - Snabbt avelsframsteg

Hur ska en hoppkanin se ut?

Vad gör att en kanin blir en duktig hoppare? vilka egenskaper hos en kaninunge ska jag se till då jag vill köpa en hoppkanin? hur ska en hoppkanin se ut och hur ska den bete sig?

Denna artikel är en liten fördjupning av - Att tänka på när du köper hoppkanin

Frågorna är många och svaren är än fler. Vad som gör en kanin till en duktig hoppare är oändligt många faktorer både beroende och oberoende. Med detta menas att kaninen besitter vissa genetiska egenskaper (beroende) som kan underlätta för den att ta sig över hinderna (exteriör – storlek, längd på benen etc.). Sen finns det än fler oberoende faktorer, egenskaper hos kaninen som inte påverkas av dess släkt och gener utan hur kaninen tränas och uppfostras och kanske framförallt hur kaninen mår.

Hur vet jag om en kaninunge blir en duktig hoppare?
Först och främst så är det omöjligt att förutspå om en kaninunge kommer bli en duktig hoppare eller inte. Det finns så mycket som påverkar hur den lilla kaninungen utvecklas på sin resa från unge-ung kanin-tävlingskanin.

Det är bevisat så många gånger förr att en duktig hoppkanin kan se ut hur som helst. Storlek och kroppsform tycks inte ha en allt för stor betydelse när det kommer till hoppningen. Dock så underlättar det ju för kaninen om den har en mer fördelaktig kropp för hoppning. En hermelin behöver ju ta i mer över hinderna än en belgisk hare exempelvis.

Den typiska hoppkaninen
Hur man vill en hoppkanin ska se ut är väldigt individuellt från person till person. I huvudsak brukar man säga att man vill ha kaniner som väger mellan 2,5-3kg. Många hoppkaniner är av slankare vädurstyp. De är större och har längre (och smalare) kropp än en dvärgvädur.

Sen finns det dem som föredrar harar. Dessa hoppkaniner har oftast en större andel belgisk hare inblandat och har ett mer harlikt utseende.

Det man ska komma ihåg är att ”hoppkorsning, vädurskorsning, harkorsning” som oftast står under kaninens ”ras” är just vad det antyder en korsning och inte en ren ras. Absolut finns det renrasiga kaniner som hoppar också, men kaniner avlade för hoppning är de allra flesta korsningar.

Text och foto: Sandra Magnusson

Bild belgisk hare: lånad med tillstånd av Mandana Veysi

↧

Inavel XIV - Håll nere inavelsgraden

May 19, 2016, 8:09 pm

≫ Next: En duktig hoppare del 2 - beteende

≪ Previous: En duktig hoppare del 1 - Utseende

Du har genom serien fått lära dig om inavel och vad som sker. Förhoppningsvis har du lärt dig att det är viktigt att se den större bilden av allting, och därav vikten av att hålla inavelsgraden på en rimlig nivå.

Att inavel har stora nackdelar har du kanske nu förstått. Som tur är har vi ett mått på inavel och kan på ett enkelt sätt se hur mycket varje individ är inavlad.

inavelsgrad

Mått på inavel – mäter hur ”inavlad” en individ är. Inavelsgraden är ett mått mellan 0-1, eller som ofta visats i %. Mått på hur stor andel av individens alla genpar där samma gen finns i dubbel uppsättning (=inavel).

Exempel

Vi säger att en individ har 100genpar. Individen är inavlad med 5%. Detta innebär att hos 5 av individens genpar finns samma gen (som kommer från samma släkting) i dubbel uppsättning.

Detta låter kanske inte så mycket. Men säg att endast 1 av dessa gener är ett recessivt sjukdomsanlag. Individen blir sjuk när denna gen kommer i dubbel uppsättning i genparet. Då kan varje gen och varje genpar komma att spela roll mellan liv och död.

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014

↧

En duktig hoppare del 2 - beteende

May 23, 2016, 9:47 pm

≫ Next: Inavel XV - Sätt att undvika inavel

≪ Previous: Inavel XIV - Håll nere inavelsgraden

Hur ska en hoppkanin bete sig?

Vad gör att en kanin blir en duktig hoppare? vilka egenskaper hos en kaninunge ska jag se till då jag vill köpa en hoppkanin? hur ska en hoppkanin se ut och hur ska den bete sig?

Utseendet – inte allt

Föregående artikel ”En duktig hoppkanin del 1” tog upp lite skillnaden i utseende mellan en vädurskorsning jämfört med en renrasig dvärgvädur samt skillnaden rent kroppsmässigt mellan en belgisk hare och en harkorsning. I artikeln nämndes att det man rent kroppsmässigt strävar efter hos en hoppkanin är en större kanin än dvärgkaninen (2-3 kg) med långa och starka ben samt en lång och stark rygg.

Lilla Wlmer bevisar att man inte alls behöver se ut som en "hoppare" för att vara en.

Foto: Emilia Elgh

Denna artikel fokuserar på det som är än viktigare än hur kaninen ser ut, nämligen kaninens inställning till hoppning. Det är inställningen som till största bestämmer hur långt en kanin kan komma att gå på hoppbanan. Därför kan en duktig hoppkanin se ut i princip hur som helst, liten som stor, slank som grov, långbent eller inte.

Ett hett temperament

Många hoppuppfödare vill idag avla in ett lite hetare temperament hos hoppkaninerna. Det är därför viktigt som ny inom hoppningen att höra sig för när man ska köpa sin första hoppkanin. Fråga hur föräldrarna är och om du har möjlighet be att få träffa honan och hanen som är föräldrar till din nya hoppkompis.

Hoppning ska vara en rolig sport men alla kaniner passar inte alla. Får du en för tuff kanin att hantera så blir kanske inte denna sport så rolig som du tänkt dig. Så var noga vid ditt val och be uppfödaren om råd när du ska välja.

Vilja – inte att förknippa med temperament

Många vill som sagt avla in ett hetare temperament då de anser att kaninerna då ”taggar till” på banan och hoppar bättre. Det är viktigt att inte förknippa ett hett temperament med vilja hos kaninen. Det finns idag kaniner som är världens snällaste i alla lägen och som ändå når de högre klasserna och plockar meriter. De kaninerna ”taggar till” utan att bli aggressiva (hett temperament) och hoppar fantastiskt ändå. Något som bevisar att ett hett tempermanet inte spelar roll.

Glädje – kanske det viktigaste

Det viktigaste hos din hoppkanin är ändå kaninens inställning till hoppning. Tycker kaninen att det är roligt att hoppa och älskar det kommer detta ta kaninen långt. Se till att inte döda kaninens glädje till hoppningen genom att hoppa allt för mycket och ofta och genom att inte sätta för stor press på din kanin.

Kom ihåg, ni ska ju tycka det är roligt båda två!

Vaken, nyfiken och pigg

Det är tre saker som beskriver hur man vill en hoppkanin ska vara. Den ska vara alert och vaken på sin omgivning utan att vara nervös. Nyfikenhet är viktigt då en nyfiken kanin vill upptäcka och lära sig nya saker. En kanin som inte är nyfiken bryr sig säkert inte så mycket om ”de där hinderna” heller. Pigg är ju såklart ett tecken på att kaninen är frisk. Lite fart under tassarna underlättar mycket för en kanin när den ska hoppa stora hinder.

Text och bild: Sandra Magnusson

↧

Inavel XV - Sätt att undvika inavel

May 26, 2016, 8:05 pm

≫ Next: Framhoppning

≪ Previous: En duktig hoppare del 2 - beteende

Så långt det är möjligt är det för arten klokt att undvika inavel. Hur gör man då detta? Går det och vilka sätt kan man använda?

Ett sätt att undvika inavel är att använda fler djur i avel. Att använda fler djur och inte selektera lika hårt gör att avelsframsteget tar längre tid men i slutändan är det värt det.

Man bör också se över vilka djur som används i avel och se till att inte ”överanvända” samma individ i aveln. Att låta en individ få flertalet avkommor ökar inavelsgraden på sikt. Tänk själva. En individ får kanske 20 avkommor. Av dessa 20 avkommor får 10st egna kullar och varje unge får kanske 20 avkommor (20x10=200). Helt plötsligt har individen som vi från början inte tyckte hade så många avkommor 200 barnbarn som då är släkt med denna individ. Att hitta en partner som inte har denna individ i släkten blir då svårare.

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014

↧

Framhoppning

May 30, 2016, 9:34 pm

≫ Next: Inavel XVI - Inavel i siffror

≪ Previous: Inavel XV - Sätt att undvika inavel

När du är på tävling så finns det alltid en framhoppning. Den är till för att kaninen ska få chansen att få ta några språng och bli lite uppvärmd innan det är dags att gå in och hoppa på banan.

Uppvärmning

Framhoppningen är till för att värma upp din kanin lite. Innan du går in på framhoppningen och ska hoppa fram är det bra om kaninen fått springa i sele lite innan. Detta för att kaninen kan vara lite stel efter att ha suttit i transporten. Är det kallt ute kan det vara viktigt att ta ut kaninen lite längre tid i sele så att kaninen blir lite mjuk i kroppen (musklerna). Kaniner kan precis som oss människor sträcka sig om de inte fått värma upp ordentligt. Så uppvärmningen är viktig!

Foto: Linnea Cedstedt

På framhoppningen gäller vissa regler

På framhoppningen såväl som på banan gäller en del regler. Ser du något eller någon som bryter mot dessa regler så ska du säga till en ansvarig för tävlingen.

Du får inte gå in på framhoppningen och hoppa fram innan domaren har ropat upp dig till framhoppingen. Om du ser någon annan göra detta så säg till personen.
Det ska finnas minst 3st hinder på framhoppningen att hoppa fram på.
Det ska vara samma avstånd mellan hinderna som det är mellan hinderna på banan.
Hindren på framhoppningen får inte vara högre än maxhöjden för aktuell klass (inte hellre längre). Ex. gäller för lättklass en maxhöjd på 30cm och maxlängd på 45cm.
Hindren måste hoppas åt rätt håll på framhoppningen.

Mer tid på framhoppningen

Ibland händer det att du inte känner dig klar på framhoppnigen när domaren ropar upp nästa som ska in på framhoppningen. Du har inte obegränsat med tid på framhoppningen men känner du dig inte klar så be domaren om mer tid. Var noga med att när du säger till att domaren hör dig. Han/hon bestämmer sedan om du får mer tid på framhoppningen eller inte.

Foto: Liv Kristoffersson

Hoppa inte för mycket

Framhoppningen är som sagt till för att värma upp kaninen. Hoppar du flera gånger på framhoppningen kan det hända att kaninen sen är trött när den väl ska hoppa på banan. Så se till att kaninen har ork kvar till banan.

Ibland vill man hoppa flera gånger för det kanske inte går så bra. Tänk då att det antagligen inte kommer gå bättre inne på banan ifall kaninen hunnit bli trött efter framhoppningen.

Text: Sandra Magnusson

Bilder lånade med tillstånd.

↧

Inavel XVI - Inavel i siffror

June 2, 2016, 8:14 pm

≫ Next: Tävlingsbok

≪ Previous: Framhoppning

Artikelserien om inavel börjar nu gå mot sitt slut. Men än finns en del intressant fakta för dig att lära. Med hjälp av dina nya kunskaper om inavel hoppas jag nu du kan förstå helhetsbilden. I denna del får du lära dig lite om olika avelsstrategier och inavel i siffror. En väldigt intressant del!

Inom hund och kattaveln finns det flera rekommendationer när det kommer till inavel och hur hög inavelsgraden max bör vara. Vi är än så länge lyckligt lottade och har inte samma problem som många rasuppfödare av hund och katt. Men att redan nu tänka långsiktigt och se till att inavelsgraden hålls nere är vad jag anser en mycket god idé. Att som enskild uppfödare arbeta för en sådan avelsplan är svårt. För att lyckats behövs det att alla arbetar åt samma håll.

Inom hund och kattaveln finns det som sagt vissa angivna gränser vad gäller inavel. Dessa siffror har en vetenskaplig bakgrund och har arbetats fram av avelsrådgivare. Personligen anser jag att dessa siffror är väldigt bra. Även om vi som sagt inte har samma kritiska situation inom kaninaveln så är det aldrig fel att ha med sig dessa i tankarna när man planerar en kull.

* Inavelsgraden bör inte öka med mer än 0,25-0,5% per generation

* Inavelsgraden beräknad på fem generationer bör inte vara högre än 2,0-2,5%

* Inavelsgraden bör max vara 6,25% (kusinparning) vid enstaka parningar

En generation är ett begrepp som används om ”släktled”. Ex. en kanin har ”Skåningen” i 3:e led – det innebär att kaninen har Skåningen i 3generationer bak i stammen (ex. farfar).

När vi pratar om avkommor efter en enskild individ finns även här riktlinjer inom hund- och kattaveln:

* En hane bör inte vara far till mer än 5% av totala antalet valpar som födds per år

* En hane bör max få 35st avkommor och max 70barnbarn

* En hona(tik) bör max få 25st avkommor

Jämför detta med några av våra mer använda individer i aveln idag.

Jag säger inte att vi helt ska gå efter dessa siffror men jag tycker att man på många punkter kan jämföra hund och kanin (ex. kullstorlek, levnadsår). Att hålla nere antalet avkommor efter en enskild individ tror jag inte är till någon nackdel för aveln.

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014

↧

Tävlingsbok

June 6, 2016, 9:47 pm

≫ Next: Inavel XVII - Sammanfattning

≪ Previous: Inavel XVI - Inavel i siffror

Alla kaniner som tävlar måste ha en egen tävlingsbok. I tävlingsboken tar man med på varje tävling för att domaren ska kunna skriva ner kaninens resultat i den.

Fr.o.m. 1 januari 2016 kan man välja om man vill ha tävlingsbok i pappersform (se denna artikel) eller endast den elektroniska tävlingsboken som kaninen har i Skuttli.

Man kan ofta köpa tävlingsboken på tävlingsplatsen och den kostar 30 kr. När du anmäler dig till en tävling kan du berätta att du behöver köpa en tävlingsbok. Tävlingsboken ska alltid fyllas i med bläckpenna eller annan typ som inte går att suddas ut.